Har ni hört om det märkliga sambandet mellan matbrickan och matsvinnet? För Er som ej hört om det kan jag sammanfatta det på följande vis; elever på grundskolor inom Kirunas kommun har i snitt slängt 28 ton mat per år. Proceduren i matkön har sett likadan ut som den gör hos övriga grundskolor i Sverige – man tar en bricka, man tar en tallrik, man tar ett glas, sedan skyfflar man på (i många fall onödigt mycket) mat på tallriken, och fyller glaset. Sedan 2008 slänger dock grundskolorna inom Kirunas kommun ”bara” 16 ton mat per år. Det betyder att grundskolorna i Kirunas kommun har minskat sitt matsvinn med 12 ton per år. Man har alltså, sedan 2008, minskat matsvinnet med närmare 43% per år.
Hur har detta gått till kan man fråga sig. Har elevernas matkonusmtion i Kiruna kommun ökat sedan 2008? Knappast troligt. Har matproduktionen i Kirunas kommun minskat sedan 2008 då? Knappast troligt det heller. Faktum är att man helt enkelt tog beslutet att avskaffa matbrickorna. Denna till synes simpla reform har bidragit till en oerhört positiv utveckling vad gäller matsvinnet – ett minskat matsvinn med cirka 64 ton de senaste fyra åren.
Matbrickornas frånvaro gör uppenbarligen elever mer rationella – man tar inte mer mat och dryck än vad som ryms i tallrik och glas. Man betraktar volymen när man skyfflar på maten på tallriken. Tänk nu om övriga grundskolor i Sveriges resterande 289 kommuner kunde implementera samma simpla reform. Tänk dessutom om även alla lunchrestauranger och kantiner på arbetsplatser kunde följa efter. Då skulle vi i Sverige kunna addera ännu en punkt till listan över punkter där Sverige redan är ett föregångsland i jämförelse med andra länder.
För faktum är att matsvinnet som problem inte bara existerar vid svenska grundskolor, lunchrestauranger och arbetsplatskantiner, utan problemet existerar i hela världen, och då främst i den industrialiserade världen. En tredjedel av all den mat som produceras per år världen över slängs eller försvinner. I den industrialiserade världen i snitt produceras det årligen cirka 900 kilo mat per medborgare, mellan 95 – 115 kilo utav all den mat slängs. Det betyder att uppemot 12% av den industrialiserade världens totala matproduktion slängs per år. Tänk om till exempel 12% av Volvos totala årsproduktion av bilar skulle skrotas. Man inser då att 12% är ganska mycket…
Angående matsvinnet önskar jag även nämna att dessa 12% inte enbart innebär ett slöseri av mat, utan även ett omfattande slöseri av resurser, energi, arbetskraft och kapital. Ja, alltså ett slöseri av samtliga av de –inom nationalekonomin – så kallade produktionsfaktorerna. Vidare innebär det även ett slöseri av vår ack så ovärderliga miljö. Matsvinnet resulterar nämligen i onödiga utsläpp av växthusgaser som i sin tur bidrar till att global uppvärmning och svåra klimatförändringar kan fortlöpa. Om man nu – till viss del – kan motverka alla dessa problem genom något så simpelt som att avskaffa matbrickorna så vore väl ett avskaffande givetvis att föredra.
Jag skulle nu vilja göra en jämförelse. Det samband som uppstod vid grundskolorna i Kirunas kommun då man avskaffade matbrickorna ser jag ur ett mikroperspektiv, och vår miljöförstörelse genom global överkonsumtion ser jag ur ett makroperspektiv. Tydliga likheter finns nämligen däremellan. Exempelvis får ju uppenbarligen matbrickorna i Kirunas Kommun skoleleverna att hellre ta för mycket mat och sedan slänga den, snarare än att balansera upp det genom att ta mat två gånger. På samma sätt resonerar de flesta av oss konsumenter – i enlighet med vår luktrativa vilja att nyttomaximera konsumerar vi hellre lite för mycket av en vara snarare än för lite, till exempel el, papper och bränsle.
En annan likhet som råder mellan vårt mikro- och makroperspektiv är konsekvenserna. Som jag tidigare nämnt så blir konsekvenserna i vårt mikroperspektiv, det vill säga av ett omfattande och kontinuerligt matsvinn, inte enbart ett slöseri av produktionsfaktorer, utan även ett miljöproblem genom stimulans av global uppvärming och svåra klimatförändringar. Exakt dessa konsekvenser skapas även i vårt makroperspektiv – den globala överkonsumtionen. I dagsläger överkonsumer vi jordens produktionsförmåga med cirka 30%. Konsekvenserna mer exakt av detta blir bland annat vattenbrist (då flod- och bäcksystem) reduceras, ökad dödlighet, ökad ozonhalt, torka & översvärmningar, etcetera.
Fler likheter mellan vårt mikro- och makroperspektiv finns säkerligen. Men dessvärre finns det även åtminstone en essentiell olikhet. Vilken då? Jo, i vårt mikroperspektiv har man ju implementerat en effektiv reform (avskaffandet av matbrickor) som sänkt matsvinnet vid grundskolorna i Kirunas kommun med närmare 43% per år. Man skulle således kunna säga att problemet är löst till 43%. Någon liknande reform går dock ej att skåda vad gäller makroperspektivet. De senaste klimatförhandlingarna i Durban, Cancun, Bonn och Köpenhamn – där man förväntar sig att reformen ska komma ifrån – har inte lett till något nämnvärt genombrott i form av exempelvis ett nytt internationellt miljöavtal. Det enda man har lyckats med är att förlänga det nuvarande internationellal miljöavtalet, Kyotoprotokollet 2.0.
Nästa inplanerade klimatförhandling inträffar om tre år, det vill säga 2015. Tills dess att förhandlingarna äger rum, eller i samband med att dem äger rum år 2015, får vi verkligen hoppas att en lika simpel och ack så effektiv reform likt den i vårt mikroperspektiv (avskaffandet av matbrickorna vid grundskolorna i Kirunas kommun) kan upptäckas och implementeras i vårt makroperspektiv…
Victor Pihl
Ekonomistudent med inriktning biologi
Handelshögskolan i Göteborg
