Internationell aktieexponering

Riskspridning mellan olika tillgångsslag är A och O i modern kapitalförvaltning. Det finns antagligen inget billigare sätt att öka den riskjusterade avkastningen än genom just riskspridning. Detta gäller även inom olika tillgångsklasser.


Inom exempelvis tillgångsklassen ”aktier” arbetar man med riskspridning genom att exempelvis addera exponering mot olika geografiska marknader. Det gör man för att sprida risker, men även för att få exponering mot marknader där man ser en större avkastningspotential.


Alla ser till exempel att ekonomin i Kina växer avsevärt mycket mer än i den industrialiserade världen och många vill då ta del av den tillväxten. Då är en aktiefond med inriktning mot Kina kanske det vanligaste instrumentet. Nu ska vi visa ett alternativt sätt att angripa problemställningen på och samtidigt visa att resonemanget inte är riktigt så enkelt. Det du uppfattar som din länderexponering måste inte alls stämma med verkligheten.


Alfa Laval och Scania är exempel på två vanligt förekommande innehav i en svensk aktieportfölj eller i en svensk aktiefond. Samtidigt är exponeringen mot Sverige som ekonomi för just de båda bolagen runt 3 respektive 5 procent. Alltså är innehav i dessa bolag i stort sett ett spel på en internationell konjunkturuppgång.


Ser vi på de 30 största bolagen på den svenska börsen, alltså de som ingår i OMX30-index så står Sverige för 15 procent av deras försäljning, den andelen har minskat från närmare 25 procent år 2000. Exkluderar vi bankerna som är en enormt hemmamarknadsorienterad sektor så står Sverige för cirka 12 procent av dessa bolags försäljning.


Att ett bolag har sitt säte i Sverige och är listat på Stockholmsbörsen behöver således inte alls betyda att man via den aktien köper speciellt mycket inriktning som är beroende av den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Ett ”svenskt” företag har sannolikt relativt mycket av sina kostnader i Sverige, men behöver som vi sett inte alls ha speciellt mycket av sin försäljning här. Vi vill alltså hävda att vi får en avsevärt större global exponering än vad vi kanske i en första anblick uppfattar att vi har redan via en svensk aktieportfölj eller en svensk aktiefond.


Vi vill som slutsats i denna utredning också peka på behovet av att verkligen genomföra den så väsentliga portföljanalysen som vad portföljen är utsatt för avseende risker och möjligheter. Väsentligt är också att man försöker analysera hur olika investeringar samvarierar. Slutligen måste den totala risken verkligen stå i samklang med den risk man egentligen är beredd att acceptera och därför försöker uppnå i sin portfölj. Lika illa som det är att ha för mycket risk är det faktiskt att ha för lite risk.